Ungdomarna klarade det
Vi klarade det!

Fyra av de fem svenska ungdomarna i Happy Walk; Sofie, Christoffer, Sofia, Calle och Evelina klarade utmaningen att under drygt två månader fotvandra från Bankok till Phuket där barnhemmet i Muang Mai ligger. Det barnhem som Odd Fellow Orden startade efter tsunamikatastrofen 2004 och fortfarande är en av huvudmännen för. De var sponsrade av en mängd enskilda, organisationer och företag som hade satsat valfri belopp per kilometer eller mil. Målet var att samla in 225 000 svenska kronor. Om minst en av de fem klarade hela sträckan skulle sponsringarna falla ut i form av en komplett gåva till barnhemmet. Det lyckades och detta välbehövliga belopp går nu oavkortat till den viktiga barnhjälpen i Muang Mai. Så här skriver Calle på projektets blogg:

Så är vi då i mål. Det är lite mindre än ett dygn sedan vi passerade innanför grinden till barnhemmet i Muang Mai, men man har fortfarande inte riktigt förstått vad vi har åstadkommit. Hur många hjärtan vi har berört.

Det var fyra nervösa själar som lämnade det sista gemensamma boendet vid halv niotiden på morgonen. Fjärilar flaxade hejvilt i magar som pirrade som aldrig förr. Vi bytte om till våra promenadoutfits, satte på oss de stinkande ryggsäckarna och tog sats mot vad som komma skulle.

Tre kilometer senare fann vi oss så framför gångbron till Phuket. På oss hade vi våra specialdesignade målgångslinnen och t-shirts som Arena reklam sponsrat oss med. Startdatum, målgångsdatum och Happy Walkloggan. Stora leenden, spritt i benen och känslorna utanpå kropparna. Vi kramades, high-fiveade och tog sats. Och efter några minuter såg vi dem. Alla barn, vänner, familjemedlemmar, volontärer och såna som bara ville gratulera oss. Vi ropade ut vår glädje för fulla halsar och mötte upp dem. Barnen kom springande emot oss och hoppade upp i Calles armar och famn i något som var hämtat ur en film. Ett kärt återseende både för honom och barnen, för oss andra ett första möte. Mer kramar. Tårar. Gruppbilder. Och massor av grattis och ryggdunkningar.

Nu var det ju dock så att vi faktiskt inte var i mål än. Nästan två mil återstod så det var bara att knalla vidare. Och det gjorde vi gemensamt. Allihop tog vi oss några kilometer tillsammans i stilla mak, innan Happy Walkarna, men också med dagens gästvandrare, Lisa och Hans, tog oss återstod av distansen till barnhemmet. Och väl framme där gjorde vi om proceduren med hurrarop, kramar och tårar. Man hade till och med spänt upp ett målsnöre som vi korsade tillsammans och samtidigt och därmed avslutade den 900 km glada promenaden.

Blommor, presenter hemifrån och ett försök att greppa vad vi egentligen gjort. Det känns förstås alldeles fantastiskt, men att verkligen kunna förstå att vi klarat av det och vad vi faktiskt utsatt oss för för att kunna klara av det har inte gått in än.

Det får ta den tid det tar. Hans (som driver barnhemmet tillsammans med Sussie ifall någon missat det) frågade oss gång på gång om vi kunnat ta in det. Och hur det kändes. Men man fick lika ofta svara nej. Och att det kändes sjukt bra, men samtidigt konstigt. En liten slags tomhet.

Vi har fått låna ett hus av fantastiska Thomas Gjörling och hans familj där vi duschade och gjorde oss fina inför vad som skulle komma att bli en väldigt trevlig kväll! För när vi återsamlades på barnhemmet väntade en riktig festmåltid med pommes, pizza, sushi, klibbris, köttbullar, korv, kycklingben, frukt och allt vad det var! Och för ett hungrigt Happy Walkgäng med vänner var det precis vad vi behövde. Och som om inte det var nog arrangerades det disco, limbodans och fiskdamm under kvällen där skratt och leenden syntes på allt och alla.

En helt magisk dag och kväll avslutades sedan några mil bort där det var lite barnförbjudna saker i glasen, men fortfarande med leenden och skratt som de primära inslagen.
Happy Walk är över. I allafall själva promenerandet. Fyra av fem tog sig i mål och jag måste säga att jag är väldigt imponerad över mina vänner! Över oss allihop. Ni som följt oss vet att prövningarna varit många och hårda, men med god disciplin, en härlig kämparmentalitet och en enorm vilja har vi klarat av det. Sen när det verkligen sjunkit in att vi har klarat det, det återstår att se!

Återigen ett stort tack till alla er som funnits där vid vår sida. Ni kanske inte har varit där fysiskt, men varenda liten hälsning, lyckoönskning, komplimang, gillanden på Facebook... Allt, har varit en extra push för oss. Fått oss att ta i ännu hårdare och visa att vi kan, ska och vill klara av det. Vilket vi ju bevisligen också gjorde.

Om du är en av alla de underbara själar som valt att skänka en slant till Happy Child har du nog fått ett mejl från oss nu. Kolla in det! Och är du en av de som hade tänkt skänka, men inte riktigt fick fingrarna ur, är det självklart inte för sent än. Happy Child och barnhemmet lever vidare, även om Happy Walk har vandrat färdigt. Alla information om hur man går tillväga för att skänka pengar finns på www.happywalk.se!

Tack för allt! Vi hörs snart igen med ytterligare efterspel, eftertankar och andra eftergrejer.
CALLE