ODD FELLOW-LOGEN I SKARA 100 ÅR

22 januari 1910 bildades här i Skara den loge som gavs det förpliktande namnet Gunnar
Wennerberg. Valet av logens namn, liksom komponerandet av logens sigill med dess anknytning till vår Domkyrka, blev uttryck för logens starka förankring i vår traditionsrika kulturstad.
Mycket talar för att det var just ur denna miljö och i domkyrkans hägn som dåvarande lektorn i Skara, Gunnar Wennerberg, hämtade inspiration till sin andliga produktion. Det var sannolikt här som Gunnar Wennerberg påbörjade tonsättandet av de 55 David-psalmerna och de tre oratorierna.
Vi finner en fin syntes av detta i logesigillets symbolik. Vi kan där se en bild av katedralen med sina höga portar omgiven av logens namn, Gunnar Wennerberg och texten: "Den oberoende Odd Fellow Orden av Sverige". Skaralogen blev den 43:e som instituerades i vårt land sedan Orden infördes i Sverige 1884, det vill säga för 126 år sedan!
"Vid den tiden då de gyllene länkarna – Vänskap – Kärlek – Sanning strålade med väldig glans över Manhemiternas stad, kommo från Skarabeers land några vise män för att njuta av denna strålglans och se, det blev stort jubel bland Manhemiterna, och de mottogs med hedersbetygelser och de invigde dem i den Orden de älskade så mycket och gjorde dem till Bröder.
När allt detta var gjort, blevo Skarabeerna rikligen bespisade och beskänkta, varpå de glada foro hem igen med sina hjärtan uppfyllda av tacksamhet för att nu kunna i sitt eget land få sprida de gyllene länkarnas visdomsregler."

Medlemstidning
Ja, så här mustigt skildrade Odd Fellow-klubben Gunnar Wennerberg i sitt provnummer av medlemstidningen "Glunten" hur det gick till när "de vise män" från Skara 1908 invigdes i Odd Fellow-logen nr 39 i Mannheim i Göteborg.
Dessa män var tandläkaren Emil Westermark, apotekaren Erik Berggren, chauffören Ernst Björklund och doktorn K G Cedergren.
Den verklige initiativtagaren till Odd Fellow-Ordens införande i Skara tycks dock ha varit affärsföreståndaren CA Schüllerqvist, mångårig medlem av logen nr 21 Erik Gustaf Geijer i Karlstad, som sedan han flyttat till Skara lyckats kring sin person samla några intresserade medborgare, däribland de förut nämnda fyra herrarna.
Sedan dessa som redan nämnts blivit invigda i Göteborgslogen nr 39 Manhem, bildade de fem bröderna efter vederbörligen erhållet tillstånd 23 januari 1909, Odd Fellow-klubben Gunnar Wennerberg vars ändamål var att förbereda en logeinstituering.
Efter det att lämpliga lokaler för den tilltänkta Ordenssalen hade anskaffats insände de nämnda bröderna, med vilka broder Johan Håård, tillhörande logen nr 29 Fidelitas i Arvika och broder Robert Grauers, tillhörande logen nr 37 Pontus Wikner i Uddevalla – förenat sig, till Storsiren en anhållan om tillåtelse att bilda loge i Skara.

Storsiren instiftade
Anhållan bifölls och lördagen 22 januari 1910 infann sig Storsiren Wilhelm Laurentz, åtföljd av flera storämbetsmän för den högtidliga institueringen.
Ansökningar om upptagning i Orden och i den nya logen hade inkommit från 46 herrar, av vilka 43 infunnit sig och samma dag erhöll samtliga grader som ges i loge.
Vid det val som därefter företogs för att utse den nya logens ämbetsmän blev följande valda: Övermästare Ferdinand Westberg, undermästare Emil Westermark, protokollssekreterare C A Schiillerqvist, finanssekreterare F Mellander och skattmästare Arvid Afzelius. Val av ceremonimästare förekom inte på den tiden, utan därtill utnämndes Erik Berggren.
Dagen efter institueringen invigdes ordenslokalen i närvaro av ordensmedlemmar med damer samt ett flertal honoratiores, bland vilka märktes landshövdingen, friherre de Geer, domprosten och stadsfullmäktiges ordförande.
Den lokal som då invigdes var belägen i en sedermera bortsanerad tvåvåningsfastighet vid Bommagatan 12. Lokalerna var förmodligen inte särskilt ändamålsenliga, eftersom en broder endast två månader efter invigningen tog upp frågan om anskaffandet av en annan lokal.

Ny ordenslokal
Flera förslag framkom och prövades. Till slut, efter tämligen långa förhandlingar, kunde logen tillförsäkra sig ett kontrakt på lokaler i en nybyggnad vid Marumsgatan 4. Dessa lokaler invigdes av Storsiren Wilhelm Laurentz 22 november 1913.
I det högtidliga invigningsprogrammet ingick uruppförandet av en kantat, komponerad av den dåvarande domkyrkoorganisten och brodern Ivar Widéen.
Av logens protokoll från det första året framgår att man redan då hade tankar på att köpa en egen fastighet, där man kunde inreda logelokaler. Men - det dröjde mer än 60 år innan denna dröm kunde förverkligas.

Köpte egen fastighet
I början av 1970-talet kom så erbjudande om att förvärva fastigheten där logen nu är belägen - Folkungagatan 1.
Anbudet antogs och köpet kunde till en del finansieras genom försäljning av en fastighet vid Smedjegatan som donerats till logen av framlidne köpmannen och Odd Fellow-brodern Hilmer Svensson. Dennes storslagna gåva kan således sägas utgöra grundplåten till det egna ordenshemmet.
De nya lokalerna invigdes 21 april 1972 av Storsiren Tore Norrby. Då, liksom vid många andra högtider, gästades logen av representanter från den danska vänortslogen nr 66 Sorana i Sorö, där förbindelser etablerats redan 1948.

Betydelsefulla händelser
Till raden av betydelsefulla händelser i logens historia ska tilläggas tillkomsten av en loge för kvinnliga medlemmar. 26 februari 1983 instituerades Rebeckalogen nr 43 Cantabona i Skara av Storsiren Dag Wallén.
Rebeckalogen fick samma nummer som Brödralogen och ytterligare något gemensamt, nämligen anknytningen till vår domkyrka i sitt sigill. Där återfinns bilden av den äldsta kända klockan i domkyrkans historia, klockan Cantabona som gav Rebeckalogen dess namn.
Med Rebeckalogen har i vårt Ordenshem utvecklats ett fint och fruktbart samarbete. Vi kan nu glädja oss åt att Rebeckalogen nr 43 Cantabona efter 26 års arbete kan redovisa ett medlemsantal av 112 Odd-Fellow-systrar!
75-årsjubileet firades offentligt lördagen 19 april 1985 under solenna former. Närmare 400 personer hade samlats i Skara domkyrka. Ordensledningen representerades av Storsiren Dag Wallén. I domkyrkan bjöds ett förnämligt musikprogram som inramning till historik och högtidstal.
Under ledning av dåvarande domkyrkoorganisten Karl-Gustaf Gunneflo framfördes två av Davids psalmer tonsatta av Gunnar Wennerberg, nämligen "Gören portarna höga" och "Herren är min herde". Höjdpunkten blev återuppförandet av Ivar Widéens invigningskantat från 1913.
Högtidligheterna avslutades med bankett på Stadshotellet för 160 bröder med damer. Särskilt uppskattat inslag under aftonen var ett framträdande av "Gluntsångare".
Torsdagen 13 april 2000 firades Ordens årsdag varvid logen högtidlighöll sin 90-åriga tillvaro.
Ett exempel på med vilken hängivenhet de äldsta bröderna omfamnade sin loge, får man av protokollet från 10 september 1914. Vid detta möte, som var logens 150:e sammanträde, framfördes till broder Oscar Söderström ett tack för det intresse han visat logen genom att vara närvarande vid samtliga dessa 150 sammanträden.

Förr möte varje vecka
Man bör ha minnet att under logens första två år hölls sammanträden varje vecka under nio av årets månader och två gånger i månaden under sommaren.
Att ändå, under fyra och ett halvt år, icke utebli från ett enda sammanträde, torde nog vara ett oslagbart rekord. Åtskilliga andra bröder torde också kunna nämnas, men det skulle föra för långt att här redovisa namnen på alla dem som särskilt flitigt deltagit i logens arbete och på mångahanda sätt verkat för logens ideal.
Men låt oss nämna tre namn, vilka symboliskt får representera dem alla, nämligen bankdirektören Axel Holmberg, förste stadsläkaren Harald Gustafsson och kamreren Paul Junskog.

1980 var toppåret
Den dag då logen år 1910 instiftades invigdes 43 Bröder, vartill kom de sju stiftarna, varför medlemsantalet efter första dagen var 50.
1910 var medlemsantalet sedan 75, 1920: 140, 1930: 155, men krigsåret 1940 hade antalet sjunkit till 150. 1950 och likaså 1960 var antalet 197. Därefter fortsatte ökningen och 1970 hade logen 218 medlemmar.
Det högsta antalet i logens historia, 260 medlemmar, uppnåddes 1980. När logen firade 75-årsjubileum hade den 252 medlemmar. 1990 var medlemsantalet 215 och år 2000 var antalet 198. Jubileumsåret 2010 hade logen 160 medlemmar.
Logens stiftare var gripna av Ordens idévärld och ville förverkliga den här i Skara med stadens förpliktande kulturtraditioner. Så bildades Odd Fellow-logen nr 43 Gunnar Wennerberg, som nu kan fira 100 år. Under denna tid har till och med 100-årslogen 22 januari 2010 hållits 2 143 ordinarie sammanträden. Det 1 000:de sammanträdet hölls sannolikt i slutet av 1950-talet.
Logens välgörande verksamhet har bland annat inneburit att mer än 600 000 kronor har delats ut som understöd till behövande, stipendier till studerande ungdom och andra gåvor.
Dagens generation av Odd Fellows ska nu föra arbetet vidare. Det är ett ansvarsfullt och förpliktande arv att förvalta.
Det finns tre ord som Odd Fellows ofta använder. De utgör ett motto för Ordens arbete och för samvaron. Dessa ord är: Vänskap – Kärlek - Sanning - vilka i sig innesluter hela Odd Fellows rika tankevärld.
Att vara Odd Fellow-broder är inte bara att tillhöra en förening vilken som helst, även om alla föreningar fordrar lojalitet av sina medlemmar. Att vara en sann Odd Fellow är att växa samman med sina medbröder i verklig gemenskap. Att kunna anförtro sig åt en vän, att kunna lita på en vän, att själv kunna vara en vän innebär en andlig rikedom som ingen kan ta ifrån en sann Odd Fellowbroder! Det bästa sättet att få en vän är att själv vara en!
Handen på hjärtat, är det inte på motsvarande sätt vi vill att även vårt samhälle - vår vardagstillvaro - ska se ut. Ett samhälle uppbyggt av människor som känner sig förenade av osjälvisk vänskap, och som vill vara vänner, trofasta vänner.
I en sådan anda utmynnar nu tankarna i denna kortfattade historik. Med glädje minns vi den dag då logen instiftades, med tacksamhet ser vi tillbaka på de gångna 100 åren, med tillförsikt ser vi framåt - och uppåt, analogt med deklamationen ur Ivar Widéens invigningskantat:

Det är en vårdröm, denna ljusa tanke, som inspirerade vår Ordens fäder att grunda ett förbund, som skulle vara en förberedelse friast den vår, vi alla blicka fram emot, då brödrakärleks helga lag, nationerna en gång förena.
Vår tid det bliver få förunnat se själviskhetens bindlar falla, se split och avund vika bort och värld
världsfredsdrömmen bliva sanning.
Men tanken, tron på denna stund på örnvingar dock för oss uppåt och mot det målet vi vandra med Ordens budord såsom lösen i Vänskap - Kärlek - Sanning.

100-årsjubileum
För att fira logens 100-årsjubileum tillsattes en jubileumskommitté som bestod av Storlogemedlem Jan-Olof Lindqvist, ExÖM Stefan Karlsson, dåvarande UM Jan-Ivan Johansson och ÖM Roger Palm samt broder Gösta Karlsson. Många bröder lade ner mycket oegennyttigt arbete inför Jubileet.
Fredagen 22 januari 2010 , dagen då logen B43 Gunnar Wenneberg fyllde 100 år, hölls en arbetsloge med många deltagande bröder. Till brödernas förtjusning lästes bland annat logens allra första protokoll från 1910 upp. Lördagen 27 februari 2010 var dagen då ett pampigt 100-årsjubileum genomfördes.
Dagen bestod av 3 aktiviteter:

1. Först hölls en högtidsloge smyckad med ett altarbygge i Ordenssalen, logemötet leddes av Storsiren Anders Lundgren. Logen uppvaktades rikligt av gästande loger från både när och fjärran.
En lättare förtäring intogs i Ordenshusets matsal efter högtidslogen.

2. Efter aktiviteterna i Ordenshuset samlades man för Jubileumshögtid i Skara Domkyrka.
Där hölls hälsningstal av ÖM Roger Palm. Historiken genom åren lästes av ExCM Sten Svensson på ett föredömligt sätt. Därefter hölls ett högtidstal av Storsiren Anders Lundgren. Skara Manskör sjöng exemplariskt vackert i Domkyrkan för gästerna.
I Domkyrkan delades den gåva ut som logen röstat fram. Den bestod av en penninggåva på etthundratusen (100 000) kronor till Hospice Gabriel i Lidköping.

3. Sist var det så dags för den festliga jubileumsbanketten på Skara Stadshotell. Kvällen var fylld av glädje, tal, musik och dans, där det bland annat till Gunnar Wennerbergs minne sjöngs gluntar till kaffet. En dag där alla vi nuvarande bröder kan tacka bröderna som en gång bildade logen B43 Gunnar Wennerberg.

Gunnar Wennerberg (1817-1901)

Gunnar Wennerberg, född 2 oktober 1817 i Lidköping och död 24 augusti 1901 på Läckö kungsgård i Skaraborgs län, var ämbetsman, politiker, diktare och tonsättare. Efter studier i Uppsala och lektorat i Skara 1849−61 var han ecklesiastikminister 1870−75 och åter 1888−91, däremellan landshövding i Växjö 1875−88 och konservativ riksdagsman från 1875. Han är numera mest känd för Gluntarne, studentikosa duetter för mansröster inspirerade av studieåren i Uppsala, samt för patriotiska manskörsånger och andliga verk.

Xylografi av J. Wolf, Leipzig, 1878. (Kungliga biblioteket)

Liv

Tidiga år i Skara och Uppsala
Gunnar Wennerberg föddes i Lidköping 1817. Fadern var kyrkoherde, sedermera prost och liksom sin maka, Sara Klingstedt, begåvad med musikaliskt intresse. Sina skolår tillbringade han i Skara, från vars gymnasium han dimitterades 1837. Därpå inskrevs han som student vid Uppsala universitet, där han studerade klassiska språk, naturvetenskap, filosofi och estetik. Studierna tog dock lång tid och examen blev slät. Han nådde magistergraden 1845.
Under sina studentår utvecklade han främst sina rika sociala och musikaliska talanger och blev en centralfigur i stadens student- och kulturliv, där inte minst musiken odlades på en för svenska förhållanden hög nivå
År 1849 erhöll Gunnar Wennerberg ett lektorat i Skara och lämnade därmed Uppsalamiljön. Redan 1850, 33 år gammal, invaldes han i Kungl. Musikaliska akademien. 1866 blev han även ledamot av Svenska Akademien.

Minister, riksdagsman och landshövding
Efter tio års gymnasietjänst kallades Wennerberg till Stockholm och anträdde sin bana som statstjänsteman och politiker, övervägande konservativ men reformvänlig, framsynt och idérik när det gällde pedagogiska och kulturella frågor, inte minst sedan han utnämnts till ecklesiastikminister 1870. Han önskade omstrukturera läroverkens kursplaner, ivrade för flickläroverk, ville öppna universiteten för kvinnor, utredde Nationalmusei organisation och teatercensurens upphörande.
Efter meningsskiljaktigheter inom statsrådet lämnade Wennerberg emellertid sin ministerpost 1875. Han blev då landshövding i Kronobergs län. Där vördades han som berömd kulturpersonlighet. Ämbetet i Växjö upprätthöll han till 1888. Efter ytterligare en period som ecklesiastikminister tog han avsked 1891.

Betydelse
Gunnar Wennerbergs gärning präglades av kreativ och effektiv mångsidighet. Men eftermälet innehåller också mera nedlåtande tongångar, som här Lars Lönnroth i Den svenska litteraturen: ”ett storslaget exempel på att diktande under äldre tid kunde leda till höga ämbetsmannaposter, speciellt om det var förenat med sällskapstalanger och ett lagom mått akademisk bildning. [Han] stod i centrum för det studentikosa umgängeslivet och förvärvade ett stort antal vänner, som visade sig vara till stor nytta längre fram i livet”.
Gunnar Wennerbergs än i dag bestående musikaliska insats är förknippad med Uppsalas studentliv på 1840-talet. Han blev 1843 medlem av den muntra juvenalkretsen, där hans talang som skald och hans självlärda men inom den givna ramen välfungerande tonsättarförmåga kom till sin rätt. Där presenterade han först ett fång serenader och en samling tersetter för tenor, baryton och bas, De Tre.

Verk - Gluntarne − studentromantiska genrebilder
Sedan tenoren avvikit till Stockholm koncentrerade sig tonsättaren och skalden Wennerberg på vad som skulle bli Gluntarne. Wennerberg var själv en god sångare och ledde en kort period studentkören Allmänna Sången.  Vid juvenalsammankomsterna odlades den tidiga Gluntsången med Otto Beronius och Wennerberg själv som sångare och Eugène von Stedingk som pianist. ”Teckningar utur hvardagslifvet” (Fredrika Bremers formulering togs upp av Wennerberg i en av texterna) varvades med genrebilder och upptåg i en variationsrik serie duetter för baryton och bas med pianoackompanjemang.
De blev från första början populära och spreds i avskrifter, sedermera i form av tryckta häften. Den sirligare Magistern och hans kumpan, Glunten, en enklare själ med bristande studiehåg, avtecknar sig som ett omaka par, vilket dock i friserat skick kunde passa in i den salongsoffentlighet som hörde till tidens borgerliga och akademiska Uppsalakultur. Gluntarne beskriver en vänskaps uppgång och avtoning (när Glunten omsider avlägger examen och nödgas lämna staden och sällskapslivet).
Man kan iaktta en teatralisk, gärna komisk, iscensättning och ett dramatiskt förlopp genom duetterna. Ett välkänt moment är ”En månskensnatt på Slottsbacken” men allra mest spridd har den naturnära ”Här är gudagott att vara” blivit – själva melodin hör, om möjligt, till den nationella allsångsrepertoaren – men är ursprungligen ett lyriskt intermezzo i ett av de mer burleska upptågen, ”Examenssexa på Eklundshof”. Man kan urskilja två typer av ”gluntar”: dels de visartade som bygger på strofiska texter, dels de genomkomponerade dramatiska scenerna. Salongsöversteprästinnan Malla Silfverstolpe träffade huvudet på spiken när hon kallade Gluntarne ”förädlad Bellmaniana”.
Ett sent verk som Auerbachs Keller för soloröster, manskör och piano till text ur Goethes Faust har liksom Gluntarne dramatisk schwung. Wennerberg hade planer på fortsatt musikskapande med Goethe som bas – han kan i förlängningen ha tänkt sig en hel Faust-opera.  
Många av Gluntarne hade tillkommit efter Uppsalatiden och upphovsmannen var osäker på om han skulle tillstädja publicering av en så lättsinnig produkt. Men han ångrade inte sitt beslut. Gluntarne har hållit sig levande under halvtannat sekel och vunnit uppskattning också i övriga Norden.

Patriotiska och religiösa verk
En mera begränsad räckvidd hade däremot de patriotiska och skandinavistiska körer, ofta till egna texter, som uttrumpetade fosterlandets storhet och plikten att vid behov gjuta sitt blod för detta: ”Fansång” (”Stå stark, du ljusets riddarvakt”) och ”Hör oss Svea” är goda exempel. Alternativt kunde Wennerberg slå an en skandinavistisk sträng: ”Marsch” (”Hur länge skall i Norden den döda frid bestå?”. De nationalistiska och nordiska körerna bildade länge en beundrad stomme i manskörernas samhällstjänande musikutövning. De har nu spelat ut sin roll. Betecknande är att ”Hur länge skall i Norden” nu brukas som snapsvisa med parafraserande text.
I andra kretsar uppskattades i stället tonsättningarna av Davids Psalmer. Dessa utgavs häftesvis 1861—87, inalles 55 solo- eller körsånger med pianoackompanjemang, vilka dessutom utkom i olika arrangemang och fann en viss internationell marknad. Till de mest kända hör ”Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar” och ”Görer portarne höga”. Än idag torde en del av dessa kristliga sånger ha sin trogna publik i adekvata sammanhang. Wennerbergs religiositet hade påverkats av den nyevangeliska väckelse som under 1840-talet fick luft under vingarna och som Wennerbergs maka var en del av.
Wennerberg fick aldrig tillfälle att skaffa en professionell musikutbildning, han studerade dock musikteori på egen hand och nådde efterhand större teknisk säkerhet. Hans förebilder eller favoriter var Bach och Händel, Mozart och Auber. Han föredrog Mendelssohn framför Schumann och stod främmande för Wagner.  Den teoretiska behärskningen behövdes för det för Sverige unika sakrala projekt han på äldre dagar genomförde. Till dessa nu (för närvarande?) obsoleta tonskapelser hör Stabat mater och de tre oratorierna Jesu födelse, Jesu dom och Jesu död (det sistnämnda dock ofullbordat).

Eftermäle
Av Wennerbergs tonskapelser förblir likväl Gluntarne de mest gouterade, ehuru räckvidden knappast når utanför de glättigare akademiska kretsarna. Med Bellmans Fredmans epistlar som förebild har han levandegjort en ”sorglöshetens romantik […] en lifsåskådning med själfironikerns godmodigt observerande blick [som han] framställer i en humoristisk belysning, med briljant lynne och äkta kvickhet, med verklighetskär realism och på samma gång ideell syn på lifvet” (Karl Warburg i Nordisk Familjebok, 2. uppl.). Sedan 2005 vårdas Gluntkulturen av Glunt-Akademin med rötterna i Uppsala.
När Gunnar Wennerberg under sitt sista levnadsår besökte Uppsala blev han föremål för de mest storslagna ärebetygelser – hans resliga gestalt hade blivit en symbol för hela den romantiska epok som avspeglas i glunttraditionen och i körsångernas götiska och nationella yra.

Antal verk: 134 stycken
Verköversikt
4 större sakrala kompositioner (Stabat mater, Jesu födelse, Jesu dom, Jesu död, ofullb.), 36 sånger för en röst med piano, 30 duetter (Gluntarne), 38 fristående duetter, 24 trior för mansröster (De Tre m. fl.), 19 sånger för manskör (Fansång, Hör oss Svea, Marsch), 9 sånger för blandad kör,
55 tonsättningar av Davids psalmer (olika besättningar).