Denna logekväll gick i vikingarnas tecken.
Redan genom budet som anlänt från vår hövding Anders Storråde på Bjered, framgick det att vikingarna hade varit framme och satt sin prägel även på det kommande Gästabudet, då det noterades att mjöd skulle finnas tillgängligt för törstiga strupar.

Nåväl, efter de sedvanliga mötesförhandlingarna i Ordenssalen, där vi gladdes åt två nya inträdesansökningar samt besök av dels brr Alexander Olin och Stig Klingborg som varit frånvarande en tid, dels av 6 vikingar, förlåt, bröder från B72 Humanitas, samlades bröderna, som vanligt, tätt intill ridån framför kvällens kulinariska estrad; Gästabudssalen.

Vid inträdet till det hägrande Gästabudet underhöll br Alexander Olin med skön musik från en, i dessa vikingatider, intressant nymodighet, i form av en liggande variant av klavikord, där tonen åstadkoms av att en skinnklädd hammare slår an en spänd sena inne i en stor och märkligt formad trälåda. Synnerligen välljudande!
Den välsmakande vikingamenyn med både fläsklägg, hemlagad rabbemos och stenungsbakat bröd var välförtjänt signerad av br Mattias Gustafson.

Då bröderna vid kaffet, mätta och dästa, ägnar sig åt att dels smälta maten, dels idka socialt umgänge, inträder så plötsligt två, till synes nyss upptinade, tvättäkta vikingar. Med tidstypiskt skägg, hår, klädedräkt och krigarmundering. Riktigt vildsinta såg de ut, faktiskt.
De visade sig vara Per-Olof Andersson från Skåne, som med kraft betonade sitt skånska ursprung samt Loui Bybjerg Christiansen fra Danmark.
Båda verksamma, och tidvis boende, vid Fotevikens Vikingamuseum, söder om byn Malmhaugar.

Med inlevelse berättades därefter om bla.vikingarnas historia, livsbetingelser, härjande runt om i Europa, mm. Man kunde, hos vår berättande skånske viking, även ana en viss lokalpatriotisk ådra, vilken livligt kommenterades av hans närvarande danske kombattant.
Framträdandet avslutades med "ett redi´t vikingakurr" där svärd svingades, gnistor flög och tunga dunkande hördes från svärdens träffar i de kraftiga sköldarna, vilket fick vår stora kristallkrona att stundom leva ett tämligen farligt liv.

Dock klarade både kronan och våra gästande vikingar sina resp. livhankar och aftonen avslutades med en del information om Fotevikens verksamhet samt tillhörande frågestund, varpå bröderna begav sig ut till sina väntande skepp för vidare färd mot Midgård.