Ett trettiotal muntra Ingridsystrar samlades utanför Café Vittfarnas vid Vätteryds gravfält, strax söder om Sösdala. Alla hade erbjudits munskydd men systrarna föredrog att istället följa statsepidemologens råd om att hålla avstånd. Munskydden kom dock till användning under biltransporten.
Vi togs emot av ägaren som på ett uttrycksfullt sätt beskrev sin upplevelse av den konflikt som uppkommit mellan honom och kommunen. Han beskrev sig själv som en person som aldrig rättar in sig i ledet, som är fylld av energi och ständigt på gång att skapa något. Mycket inspiration har han fått under sitt myckna resande. Vittfarnas betyder vida berest, så caféets namn föll sig naturligt.
Därefter bjöds vi in i anläggningen och de flesta systrarna slog sig ned utomhus då temperaturen var mycket behaglig. Det serverades en smaklig landgång samt kaffe och kaka. Stämningen runt borden var mycket god; det märktes att systrarna saknat varandra. Flera systrar vandrade omkring bland borden för att kunna byta några ord med så många som möjligt.

Oddvar, ägaren, hade sedan mycket att berätta. Bland annat berättade han om Sösdalafynden. Det är en skatt som upptäcktes 1929 i en grusås vid Vätteryds gravfält av två män som arbetade vid ett vägbygge. De behöll fynden men var nyfikna på om dessa hade något värde och rådfrågade bokhandlaren i Sösdala som i sin tur tog kontakt med folkskollärare Carl Mellton. Silver- och bronsföremålen hade då redan hunnit spridas bland ortsbor som trodde att de skulle bli rika, men Mellton gav sig direkt ut och samlade ihop allihop. Fynden förvaras numera bland annat på Lunds museum.
Sösdalafynden visar att folk från Skåne hade närkontakt med kontinenten på 400-talet. Denna tid präglades av folkvandringar och krig och skånska legosoldater åkte ned och slogs i Europa. Skåningarna kan ha stridit i hunnernas tjänst. Influenserna märks både i begravningsritualen, på sadlarnas konstruktion och i sadlarnas och betslens metallbeslag. Återvändande legosoldater begravde sina ledare i grusåsen. Under gravölet efter begravningen förstörde man sadlarna och böjde till beslagen. Man slog så att säga ihjäl även soldatens utrustning. Ägaren Oddvar visade på hur han återskapat ornamenteringen i bland annat dekorationerna på taket.

Vidare berättade Oddvar hur det kommit sig att de hamnat på denna plats. Han och hustrun hade vid ett tillfälle stannat till vid platsen och hustrun, från Kazakstan, uttryckte direkt ?Här känner jag mig hemma, här vill jag bo?. Sedan var det bara att leta upp ägaren och börja förhandla??
Oddvar hade även mycket mer att berätta om gravfält och fynd men nämnas ska istället en av hans många anekdoter. Han hälsade förra året med stora anslag ?Välkomna till gravöppning?. När polisen uppenbarade sig vid våffelkalaset i tron att gravfältet skövlades avslöjades så småningom att bakom formuleringen dolde sig bara att ?det gamla caféet i byggnaden som gått i graven öppnas igen?.
Efter ett par avkopplande timmar i den ljumma sommarkvällen tackade syster Övermästare Iréne Johansson föreläsaren för hans berättelser men framförallt Programkommittén för ett väl genomfört arrangemang och hoppades att vi snart skulle kunna träffas igen. Programkommittén, syster tjänstgörande ExÖM Thyra Axelsson med systrarna Kerstin Olsson och Elsa Rundberg, lovade att snabbt återkomma.

Text: Ingrid Sönnerby
Bild: Thyra Axelsson