Vårt ordenshus och dess historia
Odd Fellow-huset eller före detta Banérska Palatset som man också skulle kunna kalla det - de två namnen omspänner mer än 300 år.

Under Gustav II Adolfs regeringstid blev Stockholm rikets första stad och folk började flytta in till Stockholm som då är liktydigt med vad som idag heter Gamla Stan. Det blev trångbott och förmodligen var det anledningen till behovet av utflyttning till Norrmalm och övriga malmar.

Kanske för att bättra på miljön lät kungen importera träd och buskar som fick ersätta den gamla kålgården, Kungsträdgården blev för första gången park. Vi känner i vart fall till två adelsmän som lät uppföra palats åt sig på Norrmalm. Den ene var de la Gardie som 1635 började bygga sitt berömda slott Makalös ungefär där nuvarande Karl XII torg ligger och den andre var Johan Banér. Banér som var fältmarskalk under Gustav II Adolf blev sårad vid något slag i Tyskland och återkommen till Stockholm köpte han tomten Jakob Större. 1636 bebyggde han tomten med ett gatuhus av sten. Efter Banér kom släkterna Piper, Bjelke och Brahe. 1899 sålde Magnus Brahe huset till grosshandlare Johan Bäckström som i sin tur sålde till Odd Fellow 1923, alltså närmare 300 år efter byggstart.

Hela gatuhuset var privatbostad. Ett exempel på detta är biblioteket med de magnifika blyinfattade fönstren som är åtskilliga 100 år gamla. Detta rum var Johan Bäckströms matsal. Man kan förmoda att gästerna efter middagen drog sig tillbaka, damerna kanske stannade i Kungarummet medan herrarna fortsatte in i Bäckströmska salongen för att dricka grogg och kanske ett glas punsch.

Den officiella beteckningen på tomten är nr 17 i kvarteret Jakob Större, namnet anknyter till Jacobs kyrka och församling och liksom kyrkan har tomten en lång historia. Ursprungligen var Ordenstomten och hörntomten vid Kocksgränd en fastighet vilken delades någon gång under 1700-talet eller början av 1800-talet. Första skriftliga uppgiften av fastigheten stammar från 1597, då Johan Danitz angavs som ägare, senare följd av Hindrik van Hofven. År 1630 köptes marken av Johan Banér, gift med Cristina Sture - ett namnkunnigt par som bland annat byggde Djursholms slott.

År 1634 kom en kunglig förordning att på malmarna endast stenhus fick byggas - en förordning som endast i ringa mån åtlyddes. Två år senare byggde dock Banér stenhus på hörntomten och på Ordenstomten. Något begrepp om traktens utseende ger bilden ur Svecia från år 1700, där Lantmäteristyrelsens hus ligger i förgrunden och där Banérska hörnhuset skymtar till vänster. Bildens perspektiv är felaktigt, hörnhuset har kommit för långt söderut längs gatan. Västra Trädgårdsgatan finns i sitt nuvarande läge markerad som gräns för Kungsträdgårdens västra sida på flera kartor från 1600-talet. Namnet är däremot av ganska sent datum. Beteckningen var nämligen "Stora Trädgårdsgatan" fram till 1870-talet.

Ägarlängderna upptar kända svenska adelsnamn, från den förste byggherren Johan Banér är antecknade Piper, Bjelke och Brahe fram till 1899, då Magnus Brahe sålde nr 17 till grosshandlare Johan Bäckström. Släkten Bäckström var ägare fram till 1923 då Odd Fellow tillträdde.

Byggnadshistorien är växelrik. Bränderna härjade grannskapet svårt flera gånger, år 1728 skadades byggnaden svårt. Det ursprungliga 1640-talshusets form anas i nuvarande byggnad. Den del av gatuhuset som ligger "snett" mot gatan, ca 20 meters fasadlängd, är till tre våningars höjd i huvudsak den behållna ursprungliga byggnaden. Sammanbindningen med Handelskammarens hus kom till troligen i mitten av 1700-talet.

Synliga rester av den äldsta byggnaden är få, lättast tillgängligt är klubbrummet i källaren, där murar och valv är bevarade. Av inredningsdetaljer kan möjligen en del träpaneler i advokatkontorets våning på 1 trappa, vara gamla. Byggnaden hade sin 1700-talsprägel fram till 1899, då först Magnus Brahe och sedan Johan Bäckström sökte byggnadsnämndens tillstånd för ombyggnad. Husets utseende vid denna tid finns bevarat i en tidningsnotis från 1898, då ett ras inträffade. Ett tak i bottenvåningen störtade in och dödade en och skadade en arbetare.

Arkitekt för ombyggnaden 1899 var den kände Fredrik Lilljekvist (1863-1932) som ritade Hotell Rydberg redan 1856 - ombyggnaden av Räntmästarhuset år 1899 och det mest kända verket Dramatiska teatern år 1907. Kvar från denna ombyggnad är den runda utbyggnaden mot gatan samt bottenvåningens fasad. Då tillkom porten med portvalv in till gården samt trapphuset med sin Amorin.

Nästa ombyggnad skedde år 1911, då Nordiska museets arkitekt professor Isak Gustaf Clason (1856-1930) ritade för Walter Bäckström. Fasaderna ändrades ovan bottenvåningen och centralvärme installerades.

Den största om- och tillbyggnaden gjordes när Orden köpt fastigheten. Arkitekt var Knut Nordenskjöld (1882-1950) sedermera slottsarkitekt. Då revs alla gårdshus innanför gatuhuset, nuvarande gårdshus med kök, matsalar och Ordenssalar nybyggdes. Gatuhuset ombyggdes och tillbyggdes en våning med balustrad mot gatan. Nuvarande gatufasad bär alltså Lilljekvists signatur för bottenvåningen och Nordenskjölds ovan denna.

Den forna vagnsgården blev Odd Fellow Ordens festsal när H M Konung Gustav V den 21 oktober 1926 invigde huset för sitt nuvarande ändamål.

Som kuriosa kan nämnas att Orden köpte huset enligt brev 17 december 1923 för 765.000 kr.

Byggnaden inrymmer nyttig yta på ca 3.500 m2. Stockholmslogerna disponerar ca 2.325 m2, Storlogen ca 150 m2, damklubbarna ca 165 m2 och "främmande" hyresgäster har ca 760 m2.

Vår Ordensbyggnad har en lång och intressant historia, här endast antydd. Huset är i dag en arkitektonisk pärla; läget är utomordentligt fint, lokalerna är rymliga och representativa för Ordens ändamål.

Ur Svensk Odd-Fellowtidning nr 1-1975 bearbetad av Erik Stark och Hans Thronström