Broder Thore Eriksson – Logens nestor och gentleman.

Broder Thore Eriksson föddes den 5 mars 1908 som son till banvaktaren Johan Bernhard Eriksson med hustru Anna Lovisa och som lillebror till Åke. Fadern var banvaktare vid Statens Järnvägar och modern hemmafru som brukligt var. Hemmet var en banvaktarstuga som låg mitt emellan Skövde och Väring i Åkleby. Där korsar stambanan den tämligen breda Ösan som rinner norrut mot sjön Östen. Under Thores uppväxttid var stambanan enkelspårig och oelektrifierad, sådana moderniteter tillkom först på 1920-talet. Vid tre års ålder blev Thore svårt sjuk med mycket hög feber. Då lyckades fadern få snälltåget mellan Stockholm och Göteborg att för första gången stanna vid Åkleby banvaktarstuga och föra den febersjuke gossen ned till Falköpings lasarett, något sjukhus fanns inte i Skövde vid den tiden.
Det första riktigt säkra minnet uppger broder Thore att han erhöll vid sex och ett halvt års ålder, månadsskiftet juli/augusti 1914. Då eskalerade de politiska och militära motsättningarna så mycket efter mordet på Ärkehertigen av Österrike, utfört av Gavriel Princip i Sarajevo försommaren 1914, att man nu talade om Världskrig! Thore upplevde stämningen bland dåtidens vuxna som mycket uppjagad och nästan skräckslagen. Det var som om de flesta redan då insåg att detta skulle bli fasornas krig som skulle ta död på flera generationer av unga män och försätta Världen i brand.
Broder Thores tidiga uppväxt präglades av lek men Ösan intill var strid och farlig så där fick barnen absolut inte leka eller bada. Alltnog så gick åren och det blev dags för skolgång. Då beslöt familjen att begära förflyttning till byn Väring för att underlätta barnens skolgång. Som brukligt gick Thore i sjuårig folkskola med ett extra och frivilligt åttonde skolår också det i Väring. På sin fritid kunde barnen promenera ut till de stora dikena väster om Väring och sommartid bada i poolerna.
Tack vare att broder Thore hade en manlig släkting som arbetade för Skaraborgsbankens lokalkontor i Väring så fick han chansen, efter några års tillfälliga arbeten att som 18-åring börja som vikarie i banken. Det visade sig rätt så snabbt att Thore var en yngling med huvudet på skaft så i tjugoårsåldern efter genomförd värnplikt i Karlsborg så sökte han en fast anställning vid Skaraborgsbankens lokalkontor i Tibro som han erhöll. 1932 erbjöds Thore en anställning vid kontoret i Karlsborg och började skapa sig ett ungkarlsliv där. Som fritidsaktivitet blev snabbt tennis och segling favoritsysselsättningarna.
I Karlsborg träffade han 1934 en ung och vacker östgötska som hade en anställning vid ammunitionsfabriken och bodde med sina föräldrar vid Kärleksstigen! Det var Britta som några år senare blev hans hustru och livsledsagerska i över 70 år! På grund av krigsrisken med luftanfall evakuerades Britta temporärt till Hjo där Bertil föddes den 9 maj 1940. Senare på hösten inkallades Thore till krigstjänst på Gotland som varade till slutet av mars månad 1941. Därefter, när krigshotet minskat så kunde familjen återförenas. Den 15 mars 1943 föddes så den yngre sonen Magnus i Karlsborg.
Thore jobbade kvar i Karlsborg som kassör i banken fram till hösten 1943 då han erhöll en tjänst vid kontoret i Hjo. Familjen bosatte sig i ett tvåfamiljshus som låg exakt på samma tomt som ICA numera är etablerat. Som grannar hade de fabrikören Tage Schill med familj, hos dem bodde senare en viss ung numera broder Manfred Baaske som blev inlemmad i familjen som efterkrigsbarn från Tyskland. Broder Thore spelade tennis med Tage och trivdes med livet i Hjo utom det lite hårda sjöluftsklimatet. Därför beslöt sig familjen för att flytta till Tidaholm 1946 när Thore fick tjänst där som kassör vid Skaraborgsbanken.
En bankkollega i Tidaholm övertalade Thore att prova på ordenslivet i Odd Fellowlogen Nr 97 Hans von Essen. Efter ett besök i Logen på hösten 1946 bestämde han sig för att träda in som broder i Orden och Logen vilket befästes vid Invigningen på Biblio den 24 januari 1947.
En ganska stolt broder Thore kunde redan 1950 införskaffa familjens första bil. En ny Renault CV 4 kunde då köpas för 4200 kronor. 1960 byggdes så också den egna villan på Bruksgatan 13 i Tidaholm. På sin fritid utmanade Thore gärna sina vänner på ett part schack, en aktivitet som han minns med glädje. Inte minst eftersom han var en riktigt duktig schackspelare!
1968 pensionerade sig broder Thore från Skaraborgsbanken där han varit bankkamrer sedan tidigt 60-tal. Han skaffade sig ett trevligt revisionsarbete vid ett byggnadsföretag samtidigt som han skötte den ekonomiska handläggningen åt en byggmästare.
Broder Thore ägnade sig med liv och lust åt logelivet. Han fick en viktig uppgift när nuvarande Logebyggnad inköptes 1980 och under 1981 skulle renoveras till ett funktionellt Logehus, nämligen att riva bort asbestmattorna i väggar och tak! Som en välväxt och tämligen vital broder bedömde de äldre bröderna att broder Thore var för uppgiften den lämpligaste!
1984 bestämde sig familjen för att köpa hus på Idrottsgatan i Hjo. 1998 fick broder Thore sin första personliga dator av sönerna, det blev ett uppskattat hjälpmedel för både kommunikation med omvärlden som arbetsredskap med aktier och bankaffärer. I det gula tegelhuset med stor trädgård fick Thore och Britta uppleva 24 sköna år. De sista åren var Britta rullstolsburen men broder Thore skötte både hushåll och Britta med mycket god hand. 2007 på våren gick hustru Britta bort bara några månader före det hon skulle fylla 100 år. Britta begravdes på Karlsborgs kyrkogård som broder Thore gärna besöker närhelst möjligheter finns.
Thore bodde kvar i sitt hus på Idrottsgatan och körde sin bil, en praktisk Renault Kangaroo, fram till det år han fyllde 102 år. Broder Åke Eriksson var granne med Thore och försökte få honom att ta emot lite hjälp med trädgård och tyngre sysslor men det tyckte Thore att han kunde sköta minst lika bra som Åke! En höst såg broder Åke hur Thore utvändigt släpade upp utemöblerna på en stege upp till dörren till vindsutrymmet för att vinterstuva in dem under taknocken! Mycket datorintresserad skaffade broder Thore år 2008 en ny skrivare för datorutskrifter. När jag träffade broder Thore några dagar efter inköpet så berättade han för mig att han fått hela 10 års garanti på skrivaren! Alltsedan dess brukar vi påminna varandra hur många år som är kvar på garantin och hur viktigt det är att utnyttja den fullt ut!
Hjo kommun erbjöd broder Thore ett boende på det så kallade korttidsboendet vid Sjöryd i Hjo. Det medförde att broder Thore sålde sitt hus och samtidigt avvecklade sin bil som donerades till barnbarnsbarn som hockeytrunktransportör i Stockholm. Han trivs alldeles utmärkt på Sjöryd och måste vara en av deras mest positiva gäster på sjukhemmet. Samtidigt med inflyttningen passade han också på att skaffa sig en silverfärgad elmoped, en så kallad Eloped. Den medförde en stor grad av frihet att själv kunna förflytta sig inom Hjo, inte minst att besöka Vallgården för att kunna spela biljard på ett riktigt biljardbord. Han spelar gärna med sin yngre bankkollega Bengt Ronnby som numera bor i Tibro men gärna kommer på besök.
Tyvärr orkar numera, efter det att han fyllt 102 år, inte broder Thore med att besöka logen eller klubben i Hjo då främst hörseln och balansen börjar bli något nedsatta. Det gör att han inte orkar med att vara i bullrigare miljöer någon längre tid. Han följer dock all Oddverksamhet noggrant och tycker mycket om att prata om personer och händelser med koppling till denna verksamhet. Vidare är broder Thore mycket samhällsintresserad och följer noga alla världshändelser, även mycket perifera. Han läser samhällstidningen Focus frekvent och tittar gärna på samhällsprogram i TV.
Jag har sedan sju år haft förmånen att vara sjukutskott för broder Thore, även om det kanske inte varit påkallat alla dessa år. Vi träffas varje vecka och har fram till i höst gått promenader i Stadsparken i Hjo för att sedan avnjuta kl. 11-kaffe i hans lilla lägenhet.
En tidig oktoberdag 2013 så ramlade tyvärr broder Thore så olyckligt i sin lägenhet så han bröt lårbenshalsen. Han ringde till min hustru några timmar sedan och meddelade att han tyvärr inte kunde komma ut till oss på kaffe, äppelkaka och vaniljsås eftersom han befann sig på KSS i Skövde och till all olycka hade brutit sig för första gången på 105 ½ år! Jag åkte omedelbart in till broder Thore och fick träffa en något medtagen men klar broder Thore. Han hade frågat sjukhuspersonalen varför det inte finns något trådlöst bredband så han kunde kommunicera med släkt och vänner? Läkaren som först försökte hänvisa till sekretessen med patientjournalerna fick ett initierat svar från broder Thore som fick honom att erkänna att det nog tyvärr bara var en fråga om brist på pengar som låg bakom.
Broder Thores lårbenshals fixerades i rätt läge och spikades fast och bara två dagar efter operationen var broder Thore ute i sin rullstol och sparkade sig baklänges fram och tillbaka i korridoren på avdelning 82. Utan träning ingen framgång! Personalen på avdelningen baxnade och sa till mig att de aldrig upplevt maken till vitalitet. Jag och broder Thore ingick ett muntligt kontrakt att vi redan i mitten av november skulle kunna ta kortare promenader i Sjöryd, vi lyckades.
Vår underbare broder, jubelveteran och nestor Thore tar en dag i taget och njuter av själva livet. Men det hindrar honom inte från att träna sina muskler såväl på kvällar i sin säng som i Sjöryds patientgym. Även på Sjöryd njuter personalen och medpatienterna av att ha en sådan levnadglad och positiv man i huset!
Jag vet att broder Thore gärna hade velat vara med i Logens 90-årsfirande om bara krafterna och hörseln hade räckt till. Nu får han nöja sig med att med dessa rader framföra en varm hälsning till Logen Nr 97 Hans von Essen, dess Övermästare och alla bröderna!

För broder Thore,
broder Bo Månsson