Det är tyst och folktomt i Ordenshusets foajé. I bankettsalen har bord och stolar ställts åt sidan och i den mindre matsalen i pelargången intill är ljuset släckt. Ordenssalarna och sällskapsrummen är låsta. Verksamheten kan inte vara i gång under viruspandemin.
   – Det är otroligt deprimerande. Jag och Thony har i alla fall någon där hemma att tjata med men de som inte har det, utan har det här som sin familj... de som är änkor och änkemän är ju ännu mer ensamma just nu, säger Bim Persson Spansk.

Hon är VD för Odd Fellow-huset vid Kungsträdgården i Stockholm och tar emot Expressen där ihop med kollegan Elke Löfgren och Ordenshärold (en ämbetsmannatitel) Thony Björk. Alla tre har varit med i Odd Fellow Orden länge och berättar att Odd Fellow-huset i vanliga fall är fullt med folk.

Med 37 000 medlemmar är Odd Fellow Orden det klart största ordenssällskapet i Sverige och ett av få som välkomnar både män och kvinnor. I dag är kvinnorna – Rebeckasystrar eller Rebeckor som de kallas – nästan lika många som männen. I Odd Fellow-huset i Stockholm har 26 olika loger och drygt 2 800 bröder och systrar regelbundet möten.

Medlemmarna ska fostras till bättre medmänniskor. Men vad de faktiskt gör när de träffas är mer oklart. Och delvis hemligt.

Utanför de tre Ordenssalarna i Odd Fellow-huset finns förrum där medlemmarna tar på sig sina regalier - mer eller mindre utsmyckade kragar som motsvarar medlemmarnas respektive grad.
   – Innan man släpps in i förrummet måste man viska två lösenord till en vakt på insidan genom ett titthål i dörren. Lösenorden, ett för året och ett för
graden, är hemliga och syftar till att hålla obehöriga borta. Under en vanlig kväll rör sig minst etthundra personer, men ofta betydligt fler, i lokalerna och det är omöjligt att ”hålla koll” på alla, förklarar Bim Persson Spansk.

Det är i ordenssalarna som bröderna och systrarna har sina logemöten varannan vecka. Salarna i Odd Fellow-huset ser inte likadana ut, men påminner om varandra. I alla finns det pulpeter och fasta platser för de bröder och systrar som ingår i logens ledning. Övriga medlemmar sitter på bänkar utmed salarnas långsidor. Det finns inga möbler eller föremål i mitten.

Strax under taket i Mellansalen och Stora Salen står Odd Fellow Ordens budord som varje medlem har att leva upp till:

• Besöka de sjuka
• Hjälpa de nödställda
• Begrava de döda
• Uppfostra de föräldralösa

Ett par symboler, som Det Allséende Ögat, syns också i alla Ordenssalarna.

Logemötet kan liknas vid ett slags styrelsemöte. Bim, Thony och Elke förklarar att det leds av en Övermästare och följer en bestämd dagordning med vissa fasta punkter. Det är vanligt att man diskuterar olika välgörenhetsprojekt.
     En stående punkt kallas ”fördjupning” och då ska olika moraliska etter etiska frågor avhandlas, till exempel bemötande eller mobbning. Det kan ske genom förberedda inlägg som ska mana till eftertanke, rollspel eller diskussioner i mindre grupper.
   – Det är väldigt öppet vad man gör i den punkten. Men syftet är att åstadkomma en fördjupning i hur man blir en bättre medmänniska, säger Thony Björk.

Vartannat eller vart tredje logemöte omfattar en högtidlig ceremoni där fem-sex bröder eller systrar vigs in i en ny grad. Under dessa kvällar är alla särskilt uppklädda; bröderna bär frack och systrarna bär långklänning.

Varje logemöte avslutas med en gemensam middag - som brukar vara lite extra festlig under en gradgivningskväll.

Ritualerna är hemliga för utomstående, liksom för bröder och systrar i lägre grader.
   – Ett argument till varför vi inte tillkännager våra ritualer och berättar om hur gradgivningarna går till i detalj är för att det ska finnas ett moment av spänning och locka till intresse, säger Thony Björk och fortsätter:
   – Om man kunde läsa om allting så skapas inte den atmosfär som krävs för att göra det här spännande.
Ritualerna kan liknas vid ett slags skådespel som syftar till att illustrera Ordens budskap för respektive tema.
   – Inspirationen är hämtad ur Gamla Testamentet. Man framför texter, kan ha dräkter, tillbehör och kulisser för att förstärka det här. Mottagarna vet inget om hur skådespelet ska vara. Tanken är att man ska känna det och förstå: ”Det är det här vi menar med vänskap, det här vi tänker kring kärlek”, säger Thony Björk.

Elke Löfgren har varit Rebeckasyster i 15 år. Vägen in var via en kompis som sjöng i samma kör.
   – Jag tycker det är jättesynd att hon inte frågade mig tidigare och att jag inte har vetat om att Oren fanns. Då hade jag varit med mycket längre.
Hon hade aldrig hört talas om Odd Fellow Orden innan körkompisens invit.

Tidigare var det vanligt att bröder och systrar inte pratade om sitt engagemang i Orden med utomstående. Lite så är det än i dag.
   – Man trodde väl att det var hemligt och tänkte ”Vi får inte prata om det”, säger Bim Persson Spansk.
Thony Björk fyller i:
   – Vi uppmuntrar att man pratar med vänner om det här så att vi blir fler. Men varför inte alla gör det är en bra fråga som jag inte har något bra svar på. Det är svårt att förklara.

Umgänget mellan medlemmarna ska präglas av värdighet och det finns regler för hur man ska uppföra sig i lokalerna. Man får till exempel inte sitta hur som helst på bänkarna i Ordenssalarna.
   – Jag har noterat att bröderna sitter med korslagda ben, men det får inte vi systrar utan vi ska sitta fint, säger Bim Persson Spansk.
När Expressen frågar varför det är så, svarar Thony Björk:
   – Det är olika traditioner. I vår Loge sitter vi aldrig med korslagda ben.

Rebeckagrenen inom Odd Fellow Orden har funnits sedan mitten av 1800-talet. I Danmark och Norge har kvinnor välkomnats som medlemmar sedan slutet av 1800-talet respektiv början av 1900-talet. Enligt Thony Björk var processen i Sverige mycket segdragen med många frågor om organisation och beslutsfattande. Dessutom fanns det ett visst motstånd från några brödraloger om att låta kvinnor bli medlemmar.

Sedan 2012 har Odd Fellow Orden i Sverige en gemensam högsta ledning där både män och kvinnor ingår. Den kvinnliga grenen är likställd med den manliga. Odd Fellows bröder och systrar gör i princip samma saker – men var för sig. När Expressen frågar varför man inte har gemensamma loger svarar Bim Persson Spansk:
   – Vi vill ha vårt eget (skratt). Sen träffas vi när det är fest!
Thony Björk fyller i:
   – Våra ritualer är inte exakt identisk. Det finns en social gemenskap som vi vill ha med bröder och systrar separat. Det finns inget starkt tryck om att förändra det här. Så länge det inte gör det kommer vi nog inte ändra något.

Under de två timmar som Expressen är på besök i Odd Fellow-huset är det en sak som återkommer flera gånger under samtalet: Som broder eller syster ingår man i en varm och stark social gemenskap. Och det är viktigt.
     När Expressen pratar med Rurik Reenstierna – en riktig ordensveteran som är med i 16 olika sällskap, bland annat Odd Fellow Orden - beskriver han engagemang i ordenssällskap som en slags social pensionsförsäkring:
   – Arbetslivet och familjen går i vågor. Men när man inte längre arbetar och inte har samma sociala situation, då är det här något som är beständigt. Många som inte jobbar längre vill ju inte bara sitta på kammaren och titta på TV. Då har man de här sällskapen som man kan gå till med regelbundenhet. Man träffar människor, äter lite god mat och har trevligt.

Rurik Reenstierna är i och för sig tydlig med att det inte passar alla.
   – Alla tycker inte att det här är kul eller intressant. Och det tar ju tid. Men det är helt frivilligt. Man är ingen livstidsfånge i något sällskap (skratt), utan man går med och tycker man att det känns bra fortsätter man. Tycker man inte det så slutar man. Det är inte värre än så, säger han.

En artikel av
Saga Skovdahl
saga.skovdahl@expressen.se

Återgiven med tillstånd från Saga Skovdahl och Tidningen Expressen