Kulturhus

Våra lokaler tillhör ofta de vackraste kulturbyggnaderna i sina respektive städer. Hus som alla känner igen, men kanske inte vet vad de innehåller.
     Vanligtvis ägs dessa fastigheter av medlemmarna i logen. Finns det fler loger i samma stad äger de oftast ordenslokalerna tillsammans via separata bolag, stiftelser eller andra organisationsformer.

Större öppenhet

Odd Fellow Orden är ingen hemlig organisation. Men vi är en sluten Orden där inte vem som helst kan bli medlem. Vi förvaltar arv från våra fäder och det förpliktigar. Ett av dessa arv innebär att vi inte låter vem som helst komma in. Våra krav är både tydliga och formella. Och det är helt omöjligt att knacka på, betala årsavgift och plötsligt vara ordensmedlem.
     Däremot berättar vi gärna om våra syften och mål; en växande medmänsklighet som bygger på att alla världens människor tar större ansvar för varandra. Det är så vi vill bygga en bättre värld. Självfallet skäms vi inte för att i detalj redogöra för hur vi vill medverka till att denna förbättring ska gå till. Lika lite som vi försöker låsa in oss i våra vackra lokaler. Vill du se hur vi har det så öppnar vi gärna för dig.

Stängda dörrar är inget problem, det är en möjlighet

Våra ordenssalar, bankettsalar, hallar och bibliotek är ställen där man aldrig (nästan i varje fall...) hör en mobiltelefon ringa. Ingen springer runt och stressar. Här umgås man under behagliga och värdiga former. Den som hellre vill sjunka in i sig själv, få lite egen kvalitetstid och en stunds kontemplation, har också kommit rätt.
     Vi erbjuder våra medlemmar en stunds avkoppling i kretsen av ordensvänner. I miljöer där det ligger nära till hands att tänka lite bortom den vanliga stressiga vardagen och alla dess krav.

Ingen kravlös Orden

Att koppla av från vardagen innebär dock inte att vår verksamhet är fri från krav. Som syster eller broder i Odd Fellow Orden måste man vara beredd att avge ett antal löften som vi ska sträva efter att fullfölja under våra liv. De flesta ser detta som en tydlig personlig utveckling som pågår livet ut. Vi kallar det ofta "en utbildning i att bli en bättre medmänniska". Vi ägnar givetvis en hel del kraft åt existensiella frågor, men i nästa ögonblick förflyttas vi till fantastiska bankettsalar där vi vid vackert dukade bord snart ska förse oss med mat och dryck, trivsamma samtal, musik och inspirerande tal – allt under välordnade former som sköts av en tydlig ceremonimästare. En charmig del - ovanlig i dagens samhälle i övrigt - är det fantstiska som ligger i att en 30-årig medlem får möjlighet att umgås med en 80-årig. Det berikar dem båda.

Det lätt att se bilden av människor som mår bra, eller hur?