Margareta Burea
Historik

Rebeckaloge nr 61 Margareta Buréa. Margareta Buréa - stormor i Dalom Thomas Wildey - grundaren av Odd Fellow Rebeckaläger nr 21 Hanna och nr 6 Debora Rebeckaläger nr 21 Hanna Rebeckainstitutionens grundare Thomas Wildey, grundaren av Odd Fellow-orden IOOF "The Independent Order of Odd Fellows" (Den oberoende Odd Fellow Orden)

REBECKALOGE NR 61 MARGARETA BUREA
Söndagen den 9 oktober 1983 invigdes 15 kvinnor från Leksand i Rebeckalogen  nr 14 Barbro Stigsdotter i Borlänge. Strävan var att få en egen loge i Leksand. Det var en extra högtidsloge och det blev det första av oändligt mycket som moderlogen gav. Tiden i R14 var mycket lärorik och Leksandssystrarna svetsades samman genom alla resorna som företogs mellan Leksand och Borlänge. Hela tiden fanns drömmen om att få en egen loge i Leksand – så snabbt som möjligt.
I september 1985 sändes en petition till dåvarande Storsire Dag Valén om önskan att få konstituera en Rebeckaförening med namnet Margareta Buréa (mera känd som ”Stormor i Dalom”). Konstitueringen skedde den 19 oktober 1985 av dåvarande DDSS (Distriksdebuterade Storsire Nils Kindberg, Gävle - då tillhörande disktriktet).
Det blev ett arbete som förening och flera systrar från Leksand och Rättvik invigdes i R14. Ett år senare hade antalet systrar uppnåtts för att det skulle gå att klara en egen loge. Allt gick fort, men har man föresatt sig något och är eniga så får man försöka att med alla medel driva igenom tanken! Nu blev det bråttom; startkapital ordnades genom gåvor, lotterier, enkla fester och sammankomster.
Åtta systrar, ”petitionärer” (Britt Backlund, Ulla Ceder, Gunnel Fändriks, Gunilla Hansson, Pia Hjärp, Britt Jansson, Elsa Lindén och Berit Lysén) skrev under petitionen till Storsiren den 8 oktober 1986 om att få instituera Rebeckalogen Margareta Buréa redan under våren 1987. Logen fick nr 61 och institueringsdag fastställdes till den 16 maj.
Det blev mycket arbete med iordningsställandet av all rekvisita, ta fram förslag till emblemet – som skulle godkännas, fördelning av ämbeten och inlärning av ritualer. Alla lade ner ett idogt arbete med anskaffning, sömnad och planering.
Storsire Dag Valén kom till Leksand för att instituera logen. Dåvarande ÖM i L122 Siljansbygd Åke Lundström hälsade välkommen som ”sambor”. Ett samboförhållande som fungerar – det finns områden som kan förbättras med ömsesidigt respekt. Vid detta högtidliga tillfälle mottogs Fribrevet.
Vid institueringen framförde Musikdirektör Anton Lööv i brödralogen ett för tillfället komponerat stycke, vilket sedan framförts vid jubileer o dyl.
Logens valda ämbetsmän installerades; ÖM Gunilla Hansson, UM Ulla Ceder, CM Gunnel Fändriks, PS Britt Backlund, FS Inger Brolin och SKM Britt Jansson. Syster Elsa Lindén tjänstgjorde på XÖM-platsen.
Dagen efter, söndagen den 17 maj hölls reception i invigningsgraden för 17 nya systrar, 9 på förmiddagen och 8 efter lunch.
Det var starten för Rebeckalogen nr 61 Margareta Buréa.

Margareta Burea levde åren 1594 - 1657. Hon var dotter till prosten Johannes Laurentii  Saebrosynthius Bure och hans hustru Anna Segersdotter  i Säbrå,  i Ångermanland. Margaretas fullständiga namn som ogift var Margareta Hansdotter Zäbråzynthia Burea. Margareta blev som sextonåring bortgift med den mäktige fyrtio år äldre  Leksandsprosten Elaus Terserus, som var en hövding av stora mått; höglärd och konungens och biskopens främste man i Österdalarna, medlare i många kritiska situationer, kontraktets representant vid flera riksdagar och en talangfull skribent. Till denna dynamiska miljö kom Margareta, ung, intelligent och öppen för intryck. Hon lyssnade till herrarnas lärda samtal, tog del av kvinnornas erfarenheter, engagerade sig för sina medmänniskor. Hon växte i kunskap och styrka. Efter makens död 1617 gifte hon om sig med efterträdaren till kyrkoherdetjänsten, prosten Uno Troilius, även han en mycket lärd man, men i övrigt mycket olik sin företrädare. Politik intresserade honom inte alls, pastoratet gav arbete mer än nog. Han var en god ekonom och blev också en märkesman som folkuppfostrare. I all sitt nit fick han i Margareta en älskad hustru vid sin sida. Hon medförde i det äktenskapet inte mindre än elva barn  tre egna och åtta från Elaus Terserus första äktenskap. Med Uno Triolius fick hon elva barn tillsammans tjugotvå barn  som växte upp i Leksands prostgård. Det var ett stort hushåll som Margareta förestod att sköta och tänka på. Hon blev bikt- och tröstemor åt många människor när nöd och sorg och död gästade de många hemmen i trakten. Hon förstod att sköta sitt stora hus så att hon alltid hade något att ge dem som stod både bröd- och rådlösa. Margareta Burea var en märklig kvinna, som kunde vara stark, men mild ändå. Det var tider av nödår och bark maldes i brödet. Många misströstande kom till Mor Margareta och knotade bittert. Hade hon då inget kvar att dela med sig av, lärde hon dem ett nytt sätt; att blanda mera bark och lav i brödet. Hon var den vars vilja till hopp och uthållighet bar det ?sviktande? folket genom prövningsåren. Så blev hon ett föredöme för andra i allt och hon aktades högt av hög som låg, så att ryktet om henne gick ut över hela Dalarna. Det talades om henne som Margareta Burea eller Prostinnan i Leksand. I folkmun kallades hon Stormor i Dalom. Ingen visste vem som först gav henne detta namn  om hon fått det därför att aldrig en tiggare gått ohjälpt från henne eller för sin stora gästfrihet eller för ståt och växande välmågas skull eller på grund av duglighet och driftighet. Ett ärenamn var det  känt även i avlägsna socknar. Vid Margaretas bortgång var det därför många, många som djupt sörjde henne. Det har berättats från den tiden att prosten Rudbeckius reste ända från Falun till Leksand för att närvara vid Margaretas begravning. Hela vägen han färdades var fylld av allmoge som vandrade norrut. Prosten förundrade sig över att kvinnorna bar sorgdräkt och männen hade sina varma kyrkrockar på, som sommarsolens hetta låg över slätten. Alla såg allvarsamma ut och talade föga. Ännu mer förundrade sig prosten när alla tågade förbi kyrkan i Gagnef och vandrade vidare. Då frågade han en ung man vad som var på färde. Mannen såg förvånat på prosten och svarade att han skulle till Leksand för Stormor i Dalom skulle begravas dagen därpå. Prosten frågade om mannen känt henne då hon ju bott i en annan socken. Mannen svarade: Under nödåren för åtta år sedan när jag var pojke och måste gå bort att tigga enär far stupat i Tyskland, gav hon mig bröd och stadde mig som dräng tills det vart bättre tider och jag kunde ta upp ödeshemmanet igen. Prosten undrade om allt det övriga folket hade samma ärende och om Stormor mättat var och en och en gammal kvinna svarade .Många har hon hjälpt och många har ärat henne, men hur många det är  syns först idag. Margareta Burea syns oss vara ett gott föredöme som en sann Rebecka och som under sin levnad verkat i VÄNSKAP KÄRLEK SANNING

 

Thomas Wildey var grundaren av IOOF "The Independent Order of Odd Fellows" (Den oberoende Odd Fellow Orden).

Odd Fellow Orden har sitt ursprung i England, där det i slutet av 1700-talet bildades sammanslutningar med målet människokärlek, barmhärtighet och vänskap. Ett antal loger bildade en Odd Fellow-organisation med namnet Manchester Unity och de blev grunden till det som idag är den första logen i den internationella ordensorganisationen.

Thomas Wildey föddes den 15 januari 1782 och det är alltså 230 år i år sedan han föddes.  Han dog 1861. Thomas Wildey blev föräldralös när han bara var 5 år gammal, men blev omhändertagen av en farbror som gav honom mycket kärlek. När han var färdig med sin skolgång utbildade han sig till vagnsmed och vid 23 års ålder blev han aspirant hos en Odd Fellow-vän och få då utbilda sig i vad som behövdes för att komma in i Orden. Han blev medlem 1804.

Med upplevelserna från sin föräldralösa barndom gav han tidigt ut en skrift som heter "Educate the Orphans" (Att utbilda de föräldralösa). Det uttrycket känner vi igen "Att ta hand om de föräldralösa".

År 1817 lämnade Thomas Wildey, liksom så många andra Manchesterbröder landet för att skapa sig en framtid i Amerika. Han hade då varit övermästare i några loger i England.

Thomas Wildey saknade sina OF-bröder och lyckades genom annonsering hitta några intresserade och den 26 april 1819 träffade han de som svarat på annonsen och de bildade i staden Baltimore "Washington Loge No 1". Den 26 april har utsetts som Ordens högtidsdag.

År 1842 frigjorde sig den amerikanska grenen av Manchester Unity och bildade The Independent Order of Odd Fellows"- IOOF  (Den oberoende Odd Fellow Orden).

Ordenslivet utvecklades väldigt bra tack vare Thomas Wildeys insats. Utmed Amerikas ostkust fanns många av de engelsmän som utvandrat och som tidigare varit Odd Fellowbröder i England. Thomas Wildey bjöd in dem och Odd Fellows växte i hela Amerika. Som Ordens grundare blev han den självklare Övermästaren och Storsir och till slut också Suveräne Storsiren i USA.

Den första kvinnliga delen av vår Orden skapades 1868 med USA:s dåvarande vicepresident Shyler Colfax som initiativtagare.

Orden kom till Sverige via Danmark och den första logen i Sverige instiftades den 29 oktober 1884 i Malmö och den första Rebeccalogen 1967 också den i Malmö - "Nr 1 Margareta".

Med stor tacksamhet ska vi idag tänka på Thomas Wildey och känna att utan hans insatser och hans stora Odd Fellow-engagemang hade vår Rebeccaloge här i Leksand säkert inte funnits och vi hade inte haft den systergemenskap och den glädje tillsammans vi har.

Efter föredrag av syster Margareta Barkevall-Lindborg den 11 januari 2012

 

REBECKALÄGER nr 6 DEBORA
Debora var domare och profetissa från Efraims bergsbygd i södra delen av Palestina och levde åren 1094 - 1154 f Kr.

Enligt Domarboken var domare stamhövdingar och hjältar före konungatiden. De kallades till tjänst av Gud, var hans särskilda redskap och handlade på hans vägnar. Debora var en högt aktad domare. Israeliterna, som länge hade kämpat mot förtryck och förföljelse, vände sig till Debora för att hon skulle skipa rättvisa.

På Armageddons slätt stod ett stort slag, där Debora med sin här vann en seger över fienden.

Deboras framstående personlighet, hennes tro på framtiden, hennes stimulerande förakt för svaghet och overksamhet och framförallt hennes tro på Gud, gjorde henne till Israels barns okrönta drottning.

Hon kan genom sina egenskaper även symbolisera Rebeckalägrets målsättning om

TRO, HOPP och BARMHÄRTIGHET.

 

LÄGER

Lägret, som är en fristående institution, har till uppgift att genom ytterligare tre gradgivningar (tro, hopp och barmhärtighet) fördjupa systrarnas kunskaper om innehållet i logegraderna. Lägret skall verka för att systrar från skilda loger lär känna varandra och tillsammans arbeta för Ordens mål och syften. Syster, som under minst ett år innehaft III:e graden har rätt att bli medlem i ett läger. Lägret sammanträder en gång i månaden, den fjärde lördagen i månaden.

Lägervärden är en av logen utsedd syster, som är lägermedlem(matriark). Lägervärden skall i den egna logen informera om lägrets verksamhet och vara värd för logens matriarker.

Som syster i ett läger kallas man matriark.

Mera information om lägerverksamheten kan fås av syster Britt Jansson och syster Margareta Barkevall-Lindborg.

REBECKALÄGER HANNA

Rebeckalägret nr 21 Hanna instituerades den 9 mars 2019 av Storsire Björn Boström med assisterande Storämbetsmän. Högtidligheterna gick av stapeln i Ordenshuset i Falun där lägret har sitt säte.

Vid starten på sin verksamhet kunde det nybildade lägret räkna in 88 matriarker. I samband med institueringen upphöjdes 21 systrar till matriarker i Trons grad.

Det nya lägret bildades som ett resultat av strävandena att möjliggöra ett ökat deltagande i lägermötena i Rebeckadistriktet nr 6. Rebeckalägret nr 6 Debora hade - pga av sin storlek och begränsad tillgång till stora samlingslokaler  - börjat uppleva svårigheter att samla alla matriarker. Efter utredning fattades beslut om att dela distriktet i två läger.

Rebeckalläger nr 21 Hanna omfattar Rebeckalogerna

o  R46 Emma Zorn, Mora
o  R61 Margareta Burea, Leksand
o  R105 Karin Bergöö, Falun

TRO  HOPP  BARMHÄRTIGHET

 

REBECKADAGEN - REBECKA INSTITUTIONENS TILLKOMST
Rebeckainstitutionens grundare hette Schyler Colfax och han föddes i New York 1823. När han var 23 år gammal invigdes han i Odd Fellow-orden. Tre år senare var han medlem i Förenta Staternas Storloge och det var där han förverkligade Rebeccatanken. Han var väldigt entusiastisk. Den första Rebeccagraden kom till 1851 och den betraktades i början som en hedersgrad. Då hade man särskilda loger för manliga medlemmar av tredje graden och för dera hustrur och änkor. Detta upphävdes efter några år och Rebeccorna fick bilda egna loger och utse egna ämbetsmän. År 1894 erbjöds alla vita kvinnor som fyllt 18 år oavsett om de var släkt med någon manlig medlem eller ej rätt att tillhöra Rebeccaloge.

Idag finns Rebeccaloger över hela världen och den första logen i Sverige instituerades i april 1967 i Malmö.

Varför namnet Rebecca? Namnet kommer från Rebecca som berättas om i gamla testamentet i bibeln. Rebeccas historia är fantastiskt intressant. Hennes möte vid brunnen med Elieser som vi alla känner, hur hon vågar överge familjen för kärleken, hur hon tröstar i sorg, hur hon bryr sig om sina medmänniskor, hur hon reder upp familjekonflikter, hur hon tar på sig andras skuld, hur hon tröstar dem som råkat illa ut och sörjer och mycket, mycket mera. Hon är ganska stolt men gråter också, Hon finner tröst hos sin amma Debora som följer henne genom hela livet. När Debora dör begravs hon under en ek och Rebecca sitter ofta där och sörjer och säger  att varje kvinna borde ha en egen gråtek. Rebecca är en förebild för oss alla systrar.