Klarälven
Historik

Efter ett idogt och grannlaga arbete under ledning av fängelsedirektören Einar Landtgren kom vår loge att institueras den 16 april 1955. Att namnet skulle bli Klarälven var ingen självklarhet inledningsvis, alternativ prövades.

Upptakten ? Förutsättningar för en Odd Fellowförening.
Någon gång i början av 1950-talet hade karlstadslogen nr 21 Erik Gustaf Geijer vuxit sig så stor, att Storsiren ansåg det önskvärt att ytterligare en loge bildades i Karlstad. Det hörsammades och ett antal medlemmar ur logen nr 21 med fängelsedirektören Einar Landtgren (1888-1966) i spetsen skred verket an och ingick till Storsiren med begäran om att få bilda en Odd Fellowförening under namnet Gösta Berling.

Hur såg då förutsättningarna ut för att kunna bilda en livskraftig loge? 1950-talet var ett årtionde av stark expansion. Ett till stora delar sargat Europa höll på att byggas upp efter det grymma och förödande andra världskriget. Sverige hade klarat sig undan. Vår industri var intakt, och exporten av våra produkter var enorm och behovet av arbetskraft var skriande. Utländska arbetare värvades till våra industrier och bruk. Vårt välstånd ökade. På det sociala planet skedde även stora förändringar. Allmän sjukförsäkring infördes 1955, skolutredningen om högre utbildning för alla började ta form och allmän tjänstepension diskuterades. Livsåskådningarna var inte längre permanenta. Gamla normer och levnadsregler började ifrågasättas.

Man kan då fråga sig om våra bröder i föreningen Gösta Berling var medvetna och lyhörda för de förändringens vindar, som blåste genom samhället. Försäkringsdelen inom vår verksamhet skulle i framtiden inte bli lika aktuell. Med ökat välstånd och större fritid blev det möjligt att odla avancerade fritidssysselsättningar. Skulle tiden räcka till för ordensverksamhet? Kanske våra ideal Vänskap, Kärlek och Sanning kom att ses som otidsenliga? Frågorna var många och krävde sina svar. Framtidsfrågor analyserades noggrant.

Namnet blev Klarälven
Genom hörsägen har det dock vittnats om att 1950-talet män i OF-föreningen levde i nuet och förstod, att även en Odd Fellowloge måste leva i samklang med tidens strömningar, utan att för den skull rubba på grundvalarna. Man arbetade intensivt för att lösa aktuella och tänkbara problem, inte minst administrativa och ekonomiska spörsmål. Vad den nya logen skulle heta vållade också en del huvudbry.

Flera namn prövades, bland annat Gösta Berling, starkast och svagast bland människor enligt Selma Lagerlöf.  Han var dock en romanfigur, därtill en präst som genom dryckenskap misskött sin prästerliga gärning. Carl IX skulle väl passa bra som namn. Han var ju stadens grundare, son till den store Gustaf Wasa och känd som rikshushållaren, som bringat ordning i rikets finanser, Framlidne ExÖvermästaren Hibbe Söderquist erinrade emellertid om en annan sida hos kungen. Broder Hibbe hänvisade till Strindbergs "Svenska öden och äventyr" och påminde även om Linköpings blodbad. Carl IX:s supportrar gav inte med sig så lätt. Vi har ju rest en staty till hans ära vid Klarälvens strand, så Carl IX blir bra, tyckte de flesta. Varför inte kalla logen Klarälven yttrade någon? "Den gamla floden, den bara rullar, sett allt, vet allt" för att citera ledmotivet Ol´ man river från en berömd operett. Älven kommer inte att bli föremål för omvärderingar.  Detta togs upp som en snilleblixt och namnfrågan var löst.

Institueringen den 16 april 1955
Så kom den 16 april när dåvarande Storsiren Ernst Höijer assisterad av DDSS Alf Hedberg i logesalen, som då var inrymd i Stadshotellet, överlämnade fribrevet med stiftarna inskrivna i detsamma. Invigningsgrad förrättades därefter, då, ett stort antal recipiender blev upptagna i Odd Fellow-gemenskapen. En broder inlånad från moderlogen nr 21 tjänstgjorde som ceremonimästare. Under den efterföljande banketten i hotellets festvåning blev lyckönskningstalen många och präglades av tillförsikt för den nya logen, som nu hette nr 129 Klarälven.

Logen utvecklas
Det blev åter vardag med stora krav på de sittande ämbetsmännen att se till, att logen växte antalsmässigt och med stabilitet. De ansvariga insåg genast, att det var av största vikt att bjuda logemedlemmarna något utöver det vardagliga i form av högtid och trivsel, när man träffades till rådslag första och tredje fredagen i månaden. Sammanträdesdagarna ändrades så småningom till första och tredje onsdagen. Att det ceremoniella skulle framföras med största värdighet var ett oeftergivligt krav. Att samvaron i klubblokalerna var minst lika betydelsefull förstod man också. Det var där vänskapsbanden knöts. Man serverade en Odd Fellow-supé till facilt pris, som för det mesta följdes av underhållning av olika slag. Även intressanta föredrag över aktuella ämnen i tiden förekom.

Alla de bröder, som fick sin invigningsgrad den 16 april hade innan året var slut gått igenom alla graderna och var fullvärdiga medlemmar efter endast åtta månader. Det hade gått väl fort i befordringsgången tyckte nog en och annan. Det hade säkert behövts längre tid för att smälta intrycken, men de sittande ämbetsmännen var kloka nog att inse nödvändigheten att snabbt låta de nya bli valbara till ämbetsmannaposter och även ge dem möjlighet att föreslå nya medlemmar till gagn för den växande logen. Ett för logen lyckat schackdrag var det kloka beslutet att förmå ett antal till Karlstad inflyttade bröder tillhörande andra loger att begära övergång till Klarälven.

Traditioner kan vara på både ont och gott. De sedvänjor som har substans och man trivs med skall vårdas. Det som har blivit otidsenligt och känns betungande bör man lämna. Vår nybildade loge befann sig på jungfrulig mark. Oskrivna regler började växa fram bl.a. att övermästaren endast satt en period om två år. Övriga ämbetsmannaposter borde även växlas så ofta som möjligt. På så sätt undvek man slentrian i logearbetet. Nya kvastar sopar som bekant bäst, men det poängterades också vikten av att ta tillvara "äldre" bröders erfarenheter. Man började så smått tala om "Klarälvsandan". Vad denna anda bestod av är svårt att säga, men nya loger i vardande präglas ju av entusiasm och framåtanda. Så skedde också i Klarälven. Man möttes i glad och positiv anda och förde fram olika infallsvinklar för verksamheten och började känna självständighet och att logen vilade på fast grund.

I nya lokaler på Rosenbadsgatan
Åren gick och 1969 var det dags att lämna Stadshotellet för att flytta in i eget hus på Rosenbadsgatan. Så "eget" blev det inte för vår loge. Vi var endast hyresgäster. Byggnaden ägdes och förvaltades av ett byggnadsbolag och aktieinnehav tilläts endast av loge 21 och dess medlemmar. Denna för vår loge, som vi ansåg vara en orättvis behandling, diskuterades i många år, men har nu lösts på ett tillfredsställande sätt. Många av våra medlemmar var säkert inte helt nöjda med lokaliteterna utan hade väl förslag till förbättringar. Festsalen, som stundtals kallades "Gyllene salen" var nog till en början inte så särskilt festlig och gyllene. Man möttes av kala väggar hållna i en smutsgul färg. Den fasta inredningen bestod av fyra golvlampor placerade i de fyra hörnen

Nåväl, förändringar till det bättre började komma till stånd. Kristallkronor kom upp. En kopierad porträttmålning av Erik Gustaf Geijer flyttades ned från expeditionen och fick sin plats alldeles invid entrén. Det stora lyftet skedde någon gång i slutet av 1980-talet. Uthyrda kontorsutrymmen blev lediga och det beslutades, att dessa lokaliteter skulle byggas om till bar och cafeteria. Idoga och händiga bröder tog sig verket an och under en sommar förvandlades våra klubblokaler så att de blev ändamålsenliga och trivsamma, detta i förening med att konst införskaffades och stilfulla möbler placerades ut. I dag kan vi verkligen tala om en festsal i ordets rätta bemärkelse. En sommar under senaste åren fick också vår ordenssal en ansiktslyftning. Heltäckningsmattan revs bort och ersattes av ett vackert parkettgolv. De gråtrista väggarna målades i ljusa färger och tekniska hjälpmedel som hörselslinga installerades. Galleriet står nu i tur även det för ett lyft.

Högtider, traditioner
Under en tidsepok på mer än 50 år har självfallet många tilldragelser timat i logen. Förmodligen har varje medlem sin speciella minnesbild och höjdpunkterna är därför högst individuella. Gradpasseringarna med invigningsgraden i spetsen torde vara självklara högtidsstunder för var och en.  Därför har de agerande genom alla år bemödat sig om att göra sitt allra bästa, och de har lyckats bra. Att en och annan fadäs emellanåt uppstår kan inte undvikas och har setts med överseende. När vi vartannat år byter besättning på ämbetsplatserna sker detta under högtidliga former, som omvittnat blivit minnesrika inte minst för avgående och pågående ämbetsmän.

Varje Allhelgonadag samlas karlstadslogerna till en minnesstund över de, som under året lämnat oss för alltid. Dessförinnan har vi besökt den grav på Ruds kyrkogård, som karlstadslogerna äger.  Denna grav kom till stånd genom donation från en hemkommen svenskamerikan tillhörande en loge i U.S.A. Denne broder vilar nu tillsammans med ett antal Odd Fellow-medlemmar under en stenhäll prydd av en järnkonstruktion med plattor som är ingraverade med namn och årtal på de hädangångna. Graven som till en början endast tillhörde Klarälven är nu gemensam för samtliga karlstadsloger. Andra traditioner, som vi upprätthåller är bland annat kyrkfärden första söndagen i september. Vår Ordens årsdag firar vi tillsammans med övriga loger och utgör en festlig afton i april.

25-årsjubileet 1980
Vårt 25-årsjubileum blev en milstolpe i logens historia. På ett tidigt stadium hade det blivit bestämt, att jämna år före 25, skulle passera i största enkelhet, medan 25-årsdagen skulle gå av stapeln med pomp och ståta. Vår logesal fylldes till bristningsgränsen. Vacker musik arrangerad och framförd av våra eminenta musiker förhöjde stämningen. Högtidstalet hölls av ExStorsire Ivar Dahlgren, som även delade ut veterantecknet till de bröder, som invigdes 1955. Hyllningstalen från våra gäster blev många och innerliga. Gåvor utdelades, bl.a. förärades vi denna dag övermästarkedjan, som Övermästaren bär i klubblokalerna. Denna kedja hade bekostats av de värmländska logerna. Banketten avhölls i Grand Hotells festvåning under mycket trivsamma former.

50-årsjubileet 2005
När så ytterligare 25 år runnit undan var det dags för logens femtioårsdag. I strålande vårsol begav vi oss den 16 april till Karlstads anrika Frimurarhus, där vår högtid skulle äga rum i den vackra Johannessalen.  Övermästaren Sven-Gunnar Granath kunde hälsa en månghövdad skara välkomna bl.a. Storsire Lars Fryklund, Distriktstorsire Roland Lundbäck, ExDistriktstorsire Erik Plym, gäster från Norge och Estland och inte mindre än fem blivande jubelveteraner. Efter ett hyllningskväde, som framfördes av broder Erik Plym jämte tre ExÖvermästare kallat: "Tankar kring vårt valspråk Vänskap - Kärlek - Sanning" intog broder Storsiren podiet och i sitt högtidstal konstaterade han bland annat, att allt talar för att fler svenskar i en turbulent värld kommer att söka sig till oss. Vår Ordens budskap är enkelt och genialt fortsatte han: "Lär dig att handla mot alla dina medmänniskor på det sätt, du hoppas, att de skall göra mot dig, när du behöver deras stöd", en uppmaning som vi nog uppfattade som kärnpunkten i hans tal.

Så gick tankarna precis på dagen 50 år tillbaka, då de bröder som invigdes installationsdagen denna kväll kommit för att föräras jubelveterantecknet. Broder Storsire behängde bröderna med det vackra insigniet på deras värdighet och i ett personligt tal hyllade han varje broder.

När broder Övermästaren så småningom kunde hälsa välkommen till bords i den pampiga festsalen i Frimurarhuset påminde han om de dramatiska ärenden, som dryftades i just denna sal för precis hundra år sedan - nämligen unionsförhandlingarna mellan Sverige och Norge. En festmåltid avnjöts under såväl högtidliga som gemytliga former. Kvällen fortsatte med mingel och dans. När vi så skildes åt i vårnatten kunde vi lägga ytterligare en minnesrik milstolpe till logens historia.

Kontakter utåt, Lägret nr 19 Wermlandia
Odd Fellow Orden är en världsomfattande organisation och det är därför naturligt, att man håller god kontakt med andra loger. Våra vänskapsband har knutits fast inte bara med moderlogen Erik Gustaf Geijer utan även med många andra loger såväl inom som utanför landet. Genom vår tjänstgörande ExÖvermästare Ulo Helmvee, som har estniskt påbrå har vi under senaste tiden fått kontakt med loge nr 1 Maarjamaa i Tallin. Denna loge räknar vi nu som vår vänloge och besök har utbytts från båda sidor. Lägret nr 19 Wermlandia bildades 1972. Många av Klarälvens bröder har beklätt ämbeten där alltifrån huvudpatriarker till ämbetsmän inom ceremoniella och administrativa verksamheter.

Odd Fellowlogen nr 35 Heidmork vår vänloge i Norge
Vårt förhållande till vår vänloge nr 35 Heidmork i Hamar är unik och fordrar sitt eget kapitel. Vid en måltid i logen nr 2 Eidsvold i Oslo 1952 kom de båda ExÖvermästarna Einar Landtgren från Karlstad och Wilhelm Tönnel från Hamar att sitta bredvid varandra. De båda herrarna var engagerade i arbetet med att bilda loger i Hamar respektive Karlstad. De kom överens om att upprätta en vänskapsförbindelse så snart deras loger sett dagens ljus. I juni 1956 begav sig så fyra Klarälvsbröder med ExÖvermästare Landtgren i spetsen till Hamar för att där möta Heidmorks ämbetskollegium. "Jag vill ta tjuren vid hornen" sa Landtgren under mötets gång och inbjöd till vänskapsträff i Karlstad under september 1956.  Tolv norska bröder med damer antog inbjudan och vänskapsbanden var knutna. Året därpå besökte karlstadsfolket Hamar och besöken har pågått med några få undantag i nu 55 år. Besök har utbytts även under mellantiderna vid installationer, gradgivningar och jubileer i såväl Karlstad som Hamar. De starka vänskapsband, som knutits privat mellan norska och svenska vänner skall inte förglömmas. Det är från båda sidor kölen en förhoppning att vänskapsträffarna skall bestå.

Forshagaträffen
En fredagskväll i juli inträffade en mångårig kär tradition; nämligen Forshagaträffen. Efter julisammanträdet, som nu är slopat sedan många år, inbjöd ett antal bröder hemmahörande i Forshaga till sill och potatis efter expeditionssammanträdet hemma hos någon broder, kvällen förflöt under muntra former. Denna begivenhet växte sig stark och fortsatte även sedan logesammanträdet avskaffats. En månghövdad skara, inte bara logemedlemmar, utan anhöriga, släkt och vänner infann sig i Hembygdsgården i Skived för att avnjuta färskpotatis med sill och lämpliga drycker. Inte heller skall de hembakade jordgubbstårtorna förglömmas. Utöver den lekamliga spisen bjöds vi på folklig underhållning och kvällen avslutades med dans. Vad kostade då detta kalas? Svaret är ingenting. Forshagabröderna med damer är värda allt tack. Var tid har sitt. Det började glesna i leden bland arrangörerna och åldern började göra sig påmind. Därför beslöt man att upphöra med träffarna när de var som bäst i stället för att låta dem självdö.

Välgörenhet - Donationsfonder 
Vår Orden är mycket restriktiv när det gäller yttre välgörenhet till enskilda och institutioner. Ansökningar om ekonomiska bidrag hänskjuts alltid till ett gemensamt ekonomiutskott, som grannlaga behandlar alla ärenden.  Våra egna medlemmar kommer alltid i främsta rummet om behov till ekonomisk hjälp förekommer. Däremot bidrar landets loger indirekt genom Storlogens generösa penninggåvor till medicinsk forskning, sjöräddning m.m. Under ett antal år gav vår loge av överskott på lotterimedel stöd till en koloniverksamhet för barn och ungdom på ön Sållaren i Vänern.

År 1999 fick vår loge i uppdrag att upprätta en fond genom att avlidne broder Gustaf Ahlin i sitt testamente donerat betydande delar av sin kvarlåtenskap till logen. Denna fond skall bära hans hustrus namn: "Helena Ahlins fond" Avkastning ur fonden utdelas vid lämpliga tillfällen till forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg med inriktning på hjärt-, kärl-, och MS-sjukdomar. Två stipendiater har vid två tillfällen erhållit i dagens penningvärde stora summor. Ytterligare fonder som logen förfogar över har tillkommit av såväl namngivna som anonyma givare. Hur fondmedlen skall användas har noga preciserat.

Brödragåvan
På ett mycket tidigt stadium i logens historia instiftades föreningen Brödragåvan, en från logen fristående förening med egen styrelse och frivillig medlemsanslutning. Dess ändamål är att vid en broders frånfälle omedelbart till dödsboet utbetala en summa, vars storlek bestäms vid varje årsmöte. Därefter uttaxeras medlemmarna ett belopp, som likaledes bestäms på årsmötet. Medlemsanslutningen har varit och är mycket hög. Även om inte gåvan helt täcker begravningskostnaderna är den ett välkommet bidrag.

Krisår har förekommit
En tillbakablick som denna skulle inte bli rättvis, om vi skulle förtiga att svackor i vår verksamhet förekommit. I början av 1980-talet upplevde vi en djup nedgångsperiod. Anledningen kan bero på många orsaker i kombination. En djupgående analys skulle bli alltför omfattande. Låt oss sätta fingret på några tänkbara anledningar. Rekryteringen av nya medlemmar hade mattats av och de nya, som kom hade inte alltid av faddrarna informerats om vad Odd Fellow stod för och därigenom fått en felaktig bild av vår verksamhet. Vi tappade medlemmar. Logemötena var stundom illa förberedda och saknade vitalitet. Besöksfrekvensen blev allt sämre och den nedåtgående spiralen börjad snurra. Lyckligtvis vände den uppåt så småningom även om det till en början var tungt i den branta backen.

Ämbetsmännen, Klubbmästeriet
"Den Gud ger ett ämbete ger han också förmåga att sköta det", lyder ett talesätt. Nu är det väl inte så att våra ämbeten är av "gudi givna". Nej på valutskottet vilar ett stort ansvar att vaska fram lämpliga kandidater till de olika posterna. Vi människor är olika funtade. En person kan vara som klippt och skuren till en viss uppgift samtidigt som han är helt oduglig till en annan. Föryngring är säkert bra, men viss erfarenhet är nödvändig. Ständigt måste man vara lyhörd för att ingen skall känna sig förbigången.  Mången gång har det varit en svår balansgång, men i de flesta fall har nog valutskotten lyckats bra.

Ett logemöte utan samling till den högtidliga delen i logesalen skulle förbli lika innehållslöst, som ett möte utan samvaro under trivsamma och gemytliga former i festsalen. Det är där vi lär känna varandra. Många är de bröder, som under årens lopp lagt ned mycken tid och arbete i kök och matsal. Det skall inte förtigas annat än att de trivts med sitt "slit". Det vittnar den glädje och serviceanda vi alltid mötts av, när vi kommit in till festligt dukade bord. Ett stort huvudbry för klubben har varit och kommer att förbli. Hur skall vi hålla kostnaderna nere?  Efter en högtid i logesalen vill vi alla avnjuta en festmåltid. Vi skall minnas, att det inte bara är maten som kostar, all kringutrustning är inte billig. Jämfört med marknadspriser har de klubbansvariga lyckats förträffligt.

Framtiden
Att uttala sig om framtiden är omöjligt. Väl förvaltad och med varsam hand anpassad till tidens strömningar kommer förvisso Odd Fellow Orden att leva vidare. Vänskap, Kärlek och Sanning blir aldrig omoderna.

 

Karlstad i augusti 2011
Erik Dahl